Hemma igen

Efter hot om snöstorm på västkusten valde vi att åka hem idag istället för imorgon. Favoritfiskhandlaren hade fortfarande stängt, men vi gynnade en annan fiskhandlare och köpte ett kilo färska havskräftor med oss hem. Efter en låååång bilfärd kom vi äntligen hem. Liz och Vincent hade gått till kompisar så vi fick kvällen för oss själva.

Till kräftorna lagade matte en västerbottenpaj med chilitouche. Underbart god.

Näe, vad är det här. Den ser bara skrämmande ut. Inte vill jag lukta på den inte....

Efter maten var det dags för min favoritsysselsättning. Kom nu matte. Öppna dörren nån gång!

Och vet ni...mitt i den 22 gradiga kylan träffade jag Ansgar. Min granne och favoritkompis. Vi var lite blyga i början.....

....men sen delade vi broderligt på den absolut gulaste snöhögen i grannskapet. Där har alla våra kompisar varit.

Sen gick matte och jag hem i mörkret och kylan....Gonatt alla goa hund- och människovänner!

I brist på färskt

Bästa sättet att tina djupfrysta räkor är under rinnande kallt vatten en stund. Salta. Ruska om. Smakar som färska. Garanterat.

Potatismos måste vispas en kort stund med elvisp. För att få fluffigheten och den goda smaken. Glöm inte riktigt smör och mjölk :-)

Voila....det blev en gourmetmiddag med fluffig potmos, stekt lax (fryst), smögensås och massor av räkor. Ett rött vin till är inte att förglömma....den ganska mustiga maten tål ett rött vin. Laxen är stekt i mycket olja och smör, endast kryddad med salt och nymalen svartpeppar. Åker man hit i helgdagar får man stå ut med att favoritfiskhandlaren har ledigt. Men råvarorna i frysdisken härnere är i snudd på lika fantastiska som de färska.

En mörk kvällspromenad. Vi försökte fotografera stjärnhimlen, Lukas glädjesprång, allt det vackra en vinterkväll...men med mobilkamera var det inte så lyckat. Detta är vår lillstuga. Vi tycker den är så vacker så här års. Finskt timmer hitforslat sommaren 2004 och byggt upp av Sanderssons Bygg.

Göksäter

Stanna kvaaaar! säger matte när dom ska åka någonstans utan mig. Hon säger kvaaaar med ett lågt tonfall. Då förstår jag att jag inte får följa med den här gången. Jag tycker det är lite jobbigt, men finner mig och väntar tålmodigt.

Kan den här lampan passa? Vi har ju ganska smala fönsterbrädor hemma i E-tuna. Näe, den är nog för lila. Men passformen är ju perfekt.
Göksäter är Orust Ullared. Fullproppad med allt man kan tänkas behöva. Det här är väl inte den bästa reklamen för Göksäter, men prylarna är av fin kvalitet och biiiilliga. Vi köpte och köpte. Mest sånt vi behöver hemma, tavlor och sånt. Så här års går man in och ut. Under sommarmånaderna kan man var glad om man överhuvudtaget tar sig fram till infarten. Alltid bilköer både från norr och söder. Omöjligt att ens försöka nå infarterna.
Efter ett antal timmar på Göksäter och äntligen hemma såg det ut så här när vi nådde vårt Svanvik. Det här är vår syn varje gång vi kommer ner, men i olika skepnader beroende på årstid.

Solen går ner i väster! Barnen åker skridskor och försöker sig på piruetter på en pytteliten skottad skridskobana på havet. Det har vi aldrig sett förut.

Marinan. Fruset. En husse med fyra hundar mötte upp oss. Lukas var ju hemma så han kunde inte hälsa.

Vinter på Orust

Husse och jag står stadigt på skaren. Vi har minus 10 grader, sol, snö och vindstilla. Det är fantastiskt.

Våra promenadvägar var annorlunda och magiskt vackra. Aldrig har vi upplevt sådan vinter på Orust.

Det är så vackert.

Påpälsad matte med sin älskade Lukas.

Skaren bar på hela gärdet.

Jag myser. Så skönt att vara här. Ensam med matte och husse. Det här är livet.

Lillstugan ser ihjälfrusen ut.

Friiiiheeeet.......

Så här kändes det verkligen när Vincent dök upp. Jag tänkte att...."Nääää det kan inte vara sant. Jag är en gammal (nåja) man. Orkar inte sätta en Amstaffkille på plats"....men det orkade jag. Sååå än så länge har vi det bra.

Min lillmatte Lizzy är så här glad.

Vincent är tillbaka!

Så kom dom hem...för att stanna! Vincent och Lizette. Två månader ska dom bo med oss, 1 mars flyttar Lizette in i egen lägenhet. Jaha....så blev det. När dom kom var det hysteriskt, som förra gången. Idag är det lugnt....Lukas och Vince trivs med varandra och har fått bli varse om vad som gäller. Så fort buset blir för mycket sätter vi på dammsugaren....då sätter dom sig som två små ljus och sen är det lugnt i timmar :-)

Men igår kväll var det fortfarande tävling. Lukas var tvungen att sätta Vince på plats hela tiden. Jag köpte en hundbur för att Vincent skulle få lugn och ro. Och det fick han. Så underbart skönt att allt lugnat ner sig och vi tror på fullaste allvar att hundarna kan bo ihop. Så...nu har vi något att uppdatera bloggen med under en tid :-)

Vincent är nu 5 månader. Mycket större än Lukas och ser ut som en riktig biff. Men så undergiven och go. Han har förstått att det är jag (matte) som bestämmer här och lyssnar och lyder. Lukas har redan visat Vince hur man går i koppel. Vi har haft underbara vinterpromenader. Imorgon ska vi försöka komma ihåg att ta med kameran. Just nu är dom så goa vänner. Lukas accepterar och Vincent ger efter....så skööönt :-)

Paus

Vi tar en paus i bloggandet, matte och jag.

Återkommer när lusten och inspirationen faller på igen :-)