Kl 05.30 vaknade barnbarnen. Matte var självklart uppe med dom och njöt av deras sällskap. Aldrig har vi klivit upp så tidigt en lördag tidigare. Jag var mest förvirrad. Matte rastade mig redan kl 07 och vi mötte ingen annan hund.
De enda bilder matte tog var när jag vågade närma mig den lilla lilla människan som kröp. Han går på alla fyra som jag och jag försökte klura ut vad han är för en varelse. Han är ju ingen hund....han pratar inte med ord....men jag tror att han är människa.
Vad är det här får något, matte?? Måste han lukta på mig hela tiden, mormor?
Han doftar så besynnerligt. Jag kan inte låta bli att lukta och sniffa på honom. Jag vet inte vad han är för något.
Men jag såg matte pussa på honom hela tiden, så det började jag också göra. Men det fick jag inte. Då sa matte ifrån med sin stränga röst....
