Här var´e klippt

Lizette kom över och jag blev så himla glad. En stund.....tills hon tog fram klippmaskinen.

Hon klippte och klippte....

Här gällde det att stå helt blickstilla....men hon var riktigt stadig på handen.

Det blev lite småstressigt och varmt för mig.

Är jag klar nu? Nej...det var jag inte.

Lizette sa att jag var så duktig. Det var hon med.

Halva jag är borta. Det här var inte allt måste jag säga.

Sen fick jag godis och fick vila ut på balkongen.

Naej matte! Nu har jag fått nog av fotografering. Jag går.

Hemma och hemma

Jag har träffat min kompis Max. Han är en exakt samma blandis som jag - cavalier king charles spaniel och ShiTzu. Men vi ser väldigt olika ut, förutom svansarna.

Max är ett år. Supertrevligoch kul kompis.

Här uppmärksammar vi att Max husse säger våra namn.

Mitt andra hem på Orust. Premiärbadat har jag gjort.

Gått underbara promenader (detta är kristihimmelsfärd, midsommarhelgen blev det inte många långpromenader).

Bonden hässjade hö, d v s skapade vita bollar med denna maskin. Det var intressant att se hur det går till.

Våra Rhodedendron blommar väldigt olika. Dessa var utblommade i midsommar, de som står bakom blommade när vi kom ner.

Mattes och husses bilar. Dom älskar sina bilar.

Självklart grillade vi. Jag kollade så att husse grillade ordentligt och inte glömde mina bitar.

Myskram med husse.

Kors i taket. Det är andra gången vi ser denna himmel vid vårt hem på Orust.

Förkylt

Matte har varit sjuk i exakt 13 dagar. Det är en envis förkylning som däckat henne. Midsommarhelgen tillbringades i sängen tillsammans med nässpray, hostmedicin och en deckare. Själv njöt jag av att bara vara på Orust och gosa med en matte som mest låg i sängen. Inte mig emot :-)
Midsommardagens kväll orkade matte spela lite kubb med grannarna. I övrigt har det inte hänt så mycket.

Nu börjar hon piggna till sig. Lite grann.

Vi kommer tillbaka

Tiden läker såren. Vi kommer tillbaka i midsommar. Saknar vår bebis, men inser att det förr eller senare hade gått som det gick.

Skogspromenaderna går faktiskt riktigt bra ändå. Trots att Vincent inte är med.

Nuförtiden har jag inte min lillebror med mig ut på balkongen. jag gillade att ha honom som sällskap. Men, som matte säger, livet går vidare.

Vincent

Vincent gjorde något oförlåtligt på Orust. Något som kommer att göra att han går till sin himmel imorgon. Det avslutar min blogg. Det finns inget att skriva om längre, som ger vår familj glädje.

Klart vi är på Orust

Vincent och jag är på vårt land. Vi är så glada att få vara tillsammans.

Lizette letar efter något i förrådet.

Hon har joggat idag med sport BH. Det syns. Här beundrar hon sin Micky som kör med trimmern och gör våra diken så fina.

Lite dålig ordning på bilderna. Liz på väg in i förrådet och jag vill förstås se vad hon ska göra där.

Vi gick ut på åkern allihop där vi fick springa fritt och busa.

Kossorna i bakgrunden var inte särskilt intressanta. Att få vara med varandra var roligast.

Vincent hade en boll han släpade på hela tiden, jag tyckte mest om att bara vara.

Liz och Vincent sov en stund i skuggan.

Micky trimmade och trimmade. Vincent höll uppsikt.

Sen gick vi ut på åkern igen. Det är en fantastisk plats för oss fyrbenta.

Lizette mår OK efter hundbettet. Höften och låret är fortfarande skadat och muskeln kommer aldrig att bli helt bra.