Då var vi hemma igen. Det känns nästan lite konstigt. Den här helgen har vi inget inbokat. Kan ta dagen som den kommer. Jag har busat med min kompis "pyttelilla hunden" två gånger idag. Ingen kamera. Matte tänkte inte på det. Pyttelilla hunden, som vi glömmer namnet på hela tiden, är supersöt, men tuff som bara den. Vincent lägger sig direkt för honom, fast han är 10 gånger större. Jag gör inte det, för jag ser honom som min kompis.
Matte städar, tvättar, vädrar och har sig. Hon har ledig fredag och vill ha en helt fri helg utan en massa måsten. Så det ska vara glänsande rent hemma när lördag morgon infinner sig. Det är frihet, tycker hon.
Vi trodde det var askmolnet som närmade sig igår kväll när vi kom hem. Men det var det nog inte.
Det var stor glädje att få komma hem och sniffa omkring i sina hemkära kvarter.
