 |
| Här ligger jag nu i bilen på väg hem. Jag ska berätta lite om vad vi gjorde de allra sista underbara dagarna och kvällarna. |
 |
| Matte och husse var uppe på ett fjäll, så högt att knappt ett träd växte. |
 |
| På skidvägen ner syntes några träd. |
 |
| Mest var det snö och åter snö...matte tyckte det var magiskt. Himmel och fjäll nästan möttes. |
 |
| När jag var på rummet och vilade åkte matte och husse ner till Åre By. Den här gamla liftstationen är från medeltiden, minst. |
 |
| Åre Bergbana fyller i alla fall 100 år i år. |
 |
| Den dras av vajrar. Det nedåtgående tåget drar upp det uppåtgående. Häftigt. |
 |
| Här i mitten möts tågen och tutar på varandra. Det gick väldigt makligt och sakta. 100-års-makligt. |
 |
| Slutstationen är Fjällgården, vårt hotell. Vi bodde i ett av rummen med balkong högst upp. Jag hade så underbar utsikt därirån. Jag trivde så bra. Blev gullad med på alla möjliga språk - hollänska, norska, danska, finska, amerikanska och förstås svenska. Klart jag trivdes. |
 |
| Matte var glad hela tiden. Fjällgården var fylld av glädje och välbefinnande. |
 |
| Själv hade jag en alldeles bestämd plats. Där låg jag och väntade på alla som ville klappa och hälsa på mig. Jag kände mig lite som en sfinx...ja men...jag har ju aldrig någonsin varit så uppvaktad i hela mitt 5-åriga liv. Klart jag kände mig lite odödlig och märkvärdig. Nu när jag är hemma är jag som vanligt igen. Som jag älskar att resa - det är mitt liv. |
