Hemma igen...

Här ligger jag nu i bilen på väg hem. Jag ska berätta lite om vad vi gjorde de allra sista underbara dagarna och kvällarna.

Matte och husse var uppe på ett fjäll, så högt att knappt ett träd växte.

På skidvägen ner syntes några träd.

Mest var det snö och åter snö...matte tyckte det var magiskt. Himmel och fjäll nästan möttes.

När jag var på rummet och vilade åkte matte och husse ner till Åre By. Den här gamla liftstationen är från medeltiden, minst.

Åre Bergbana fyller i alla fall 100 år i år.

Den dras av vajrar. Det nedåtgående tåget drar upp det uppåtgående. Häftigt.

Här i mitten möts tågen och tutar på varandra. Det gick väldigt makligt och sakta. 100-års-makligt.

Slutstationen är Fjällgården, vårt hotell. Vi bodde i ett av rummen med balkong högst upp. Jag hade så underbar utsikt därirån. Jag trivde så bra. Blev gullad med på alla möjliga språk - hollänska, norska, danska, finska, amerikanska och förstås svenska. Klart jag trivdes.

Matte var glad hela tiden. Fjällgården var fylld av glädje och välbefinnande.

Själv hade jag en alldeles bestämd plats. Där låg jag och väntade på alla som ville klappa och hälsa på mig. Jag kände mig lite som en sfinx...ja men...jag har ju aldrig någonsin varit så uppvaktad i hela mitt 5-åriga liv. Klart jag kände mig lite odödlig och märkvärdig. Nu när jag är hemma är jag som vanligt igen. Som jag älskar att resa - det är mitt liv.





Veckan går mot sitt slut

Matte fyllde 50 år!



Jag har ägnat mycket tid till att sitta här och titta. Kanske ser jag matte och husse därute i backen.

Husse har åkt ner för branta backar på sin en-bräda.

Matte har följt efter på sina två-brädor.

Vi har gått långa härliga fjällpromenader. Det har varit lite kallt för mina tassar.

Det här är utsikten från vår solterass, på samma våning som vi bor. Det är så vackert.



Matte och husse har dansat och sjungit varje kväll på After Skin. Det har varit så himla härligt. Nästan bara gamla goa hårdrocklåtar, säger dom när dom kommer in till mig igen.



Matte firade med en glüwein i backen när hon fyllde år. Det var minus 15 den dagen, men fantastisk snö och underbar sol. De allra bästa förhållanden för skidåkning.

Jag har blivit kelad och gosad med.

Rastad flera gånger varje dag.

Matte har torkat rosor i fönstret.

Och husse och jag har gått promenader, här i transportleden till skidpisten.

Jag har gått på upptäcktsfärd i storstugan.

Kollat in kvaliteten på sittpuffarna.

Godkänt kvaliteten.

Testat röda mattan. Den var utrullad bara för mig...

Grävt ett hål i snön vid en kvällspromenad.

Busat runt med min buse och en champangekork. Den korken var väldigt rolig att leka med.

Matte och husse har varit på flera fjälltoppar.

Och tagit sig ner ifrån dessa höga branta bergstoppar. Glada och lyckliga.
Världcupen går här just nu. Bara det!
Många resor har vi varit på, men det här har varit helt fantastiskt. Så otroligt välkomnande, varmt och generöst. Fjällgården är den ultimata vistelsen om man vill bo riktigt bra och ha en smula lyx. Omgivningen är oslagbar.

Den 100 år gamla Bergsbanan går från Åre By till Fjällgården. Matte och husse provade den idag. I det här dubbelspåret möts två Bergtåg. Dessa tåg dras upp av vajrar.

Det nedåtgående tåget drar upp det uppåtgående, som vi just nu sitter i. Det slamrar och skramlar och är riktigt uråldrigt. Men så häftigt. Vi kliver ut utanför vårt hotell.
Fjällgården

After Ski

Efter skidåkningen satt matte och husse en stund på solterassen. Det var kallt, men underbart soligt.

Jag låg i rummet och solade mig i ljuset från fönstret. Jag trivs här.

Matte och husse tog en öl på after ski:n. Dom har träffat ett jättetrevligt par från Oskarshamn. Jag har också fått hälsa på dom, och jag gillar dom verkligen skarpt.

Det sägs att Åres After Ski är "Probably the best After Ski in the world", världens bästa. Det höll matte och husse med om. Vilket drag. "Forever Young......"

När allt lugnat ner sig fick jag komma ner till storstugan. Jag älskar att vara härnere och titta på alla människor och känna alla dofter.



Alla människor älskar mig också. Jag är Fjällgårdens mest populära lilla hund.




Ja vad kan jag mer säga. Gosad och gullad, av allt och alla, varje dag. Klart jag trivs.



Dag Två

I morse satt matte och jag och tittade ut genom fönstret på alla morgontidiga skidåkare. Vi är morgontrötta och vill vila och ha det skönt på förmiddagarna. Men det är mysigt att se backen därute.

Det här är min nya favoritplats inomhus. Utomhus vill jag bara vara en pytteliten stund. Det är kallt om tassarna. För kallt.

Matte och husse tycker inte det är för kallt. Dom är ute i flera timmar i sträck. Här sitter dom i en lift på väg upp på ett berg.




 

Första dagen i Åre

Vi är framme. Det tog nio timmar att åka upp hit, men det var det värt. Jag var jätteduktig i bilen säger matte och husse, trots att jag trängdes med en snowboard i baksätet. Tur att matte kan blogga härifrån, så ni får se hur jag har det.

Jaha, då har vi installerat oss i "sviten". Jag måste kolla runt och se om jag vill bo här. Matskålarna och bädden är förstås med.

Den misstänkta buren är ett bord. Vilken himla tur. Du skrämde mig lite där, Ludde ;)

Busen har jag med mig. Jag busade så länge jag orkade. Husse ligger och slappar i soffan.

Vi bor högst upp vid branta vägen. Vägen är så brant att husse helst har hjälm på vår morgonpromenad, för säkerhets skull.

Efter promenaden spände han en bräda under fötterna och gled iväg.

Han försvann nerför en backe och jag såg honom inte på ett par timmar...minst.



Matte spände på sig två brädor, en under varje fot. Det såg inte klokt ut, men hon var ju glad, så någon mening måste det ha varit med det hela.



Tjoho...vad brant. Matte är ingen van backåkare.

Hon bromsar för mycket, berättade hon för mig sen. Jag måste våga peka skidspetsarna mer neråt i backen, sa hon. Jaha, sa jag, gör det då.

Därnere bromsar hon sig hela vägen till Fjällgården och till mig som väntar inne på rummet. Jag trivs i rummet och jag trivs i storstugan. Där har jag lyckats charma alla, personalen som jobbar här på hotellet tycker att jag är det sötaste som finns. "Är det en valp" säger dom....och då blir jag lite purken. VALP! Jag?

Den säger väl en del om sporten som matte och husse ägnar sig åt.