Tomten

Det visade sig att mannen vi köpte tomten av ägt den sedan 70-talet. När hela området planerades och hus byggdes. Enligt ritningar vi fått ta del av planerades det ett 140 kvm stort hus på tomten av ägaren. Av någon anledning byggdes aldrig huset. Tomten behöll han i alla år. Först 2003 lades den ut på försäljning. Mannen hade blivit gammal och visste att något hus i hans ägo aldrig skulle byggas där.
Eftersom vi bor i en samfällighet betalar vi gemensamt för väg, vatten och avlopp. Den avgiften har han betalat i alla år utan att åtnjuta ägorna. Man får nämligen inte ställa upp husvagnar och dylikt på obebyggda tomter. Visst är det lite spokey? Att den här tomten väntat på oss i alla år. Det faktum att priset var så billigt att man knappt törs tala om det gör också hela den här affären lite vidskeplig. Vi talar om under hundratusen.....år 2003.....

Jag har alldeles nu i sommar startat bloggen. Alla som följer den ska också få följa vårt liv framåt. Vi är i ett skede när barnen börjar flytta ut. För första gången startar en höst utan skola...Det är speciellt, stort och märkligt. Lizette flyttar till Norrtälje i oktober, till sin pojkvän. Vårt dilemma just nu är var Lukas ska bo. Hemma eller i Norrtälje?? Vi älskar honom alla. Ingen av oss vill skiljas från honom. Lizette och Jim har mer tid än vi, så.....ja vi får se...

Att älska en hund, ett litet djur, är större, svårare, mer hjärtknipande än vi kunde föreställa oss. Att skiljas från honom är otroligt svårt att tänka sig. Lizette säger att vi får bestämma. Lukas har sitt liv hos oss, men vi vet alla att han skulle ha det lika bra hos Liz och Jim. Det är bara vi och våra känslor som sätter käppar i hjulen.

Lördag

Den här dagen visade sig från sin finaste sida...när vi vaknade. Morgonpromenaden blev lång och härlig. Vi mötte en okänd hund...matten hade gått vilse och visste inte var hon var. Vi fick vägleda henne lite.

Det pågår ständiga projekt här. Just nu målar husse fönstren på utsidan i en stålblågrå färg. Det blir fint. Stefan, grannen, kom förbi med en skottkärra. Han gick över till andra grannen Janne och Elisabeth och hämtade plank. Det ska byggas någon form av ställning till soptunnorna....av alla onödiga jobb ;-)

Men det härliga här är att alla hjälps åt. Vi hjälper varandra med det som behövs. Är vi inte här och gräset växer sig högt klipper grannarna det åt oss. Jag ska visa en bild på en väldigt fin bro som Stefan och en annan granne Björn snickrat och byggt på vår tomt över diket. Plötsligt fanns den där när vi kom ner för ett par år sen. Den gör det lättare för oss att nå skogen. Sen har dom sågat ner döda träd på tomten och gjort iordning att bara hugga ved av kubbarna. Husse har, tillsammans med Stefan, byggt en vedbod. Ja, det är bara en del av vår grannsamverkan. Vi tackar vår lyckliga stjärna att vi hittade just den här tomten. Men matte är vidskeplig och tror att det är husses mormor och morfar i sin himmel som fört oss hit. Husses mormor och morfar var från Tjörn, grannön. När dom dog ville husse och matte ha något eget på Tjörn, trodde dom, men dom hittade inget där som påminnde om mormor och morfars ställe. Efter en massa letande och tittande på visningar (faktiskt ganska ansträngande eftersom det var så långt hemifrån) fick dom för sig att "Ok, vi åker väl över till Orust och tittar på den där tomten då", fast Orust var helt okänt. Och vet ni....där, precis där, var det. Allt föll på plats. Känslan, atmosfären, havet och bergen. Lugnet. Utan budgivning blev tomten vår. På en gång. "Ni får den", sa säljaren. Och till ett lägre pris än utgångspriset. Och allt har klaffat sedan dess. Inget har varit jobbigt eller struligt varken med byggentreprenören eller annat. Vi funderade på om vi skulle så eller rulla gräsmatta. Innan vi bestämt oss växte gräset upp av sig självt. En tät, grön, fin gräsmatta. Visst är det märkligt...? Lite vidskeplig har matte blivit. Husses älskade mormor och morfar vakar över oss.