Baby och jag

Baby är min storasyster, trots att hon är kanin...Hon fanns i familjen när jag kom. Då var hon nästan dubbelt så stor som jag, jag var pytteliten. Jag har stor respekt för henne och älskar henne mycket. Så fort jag får tillfälle, och hon tillåter förstås, så pussar jag henne....för att visa att jag är henne underlägsen. För det är jag..... Hon visar sin överlägsenhet genom att hoppa upp i min hundkorg. Ibland kan jag tycka att det är respektlöst av henne.....ja du vet....att bara hoppa upp så där utan att fråga om lov. Men jag blir lycklig av det. Det känns som om hon tycker om mig när hon gör så. Att hon vill vara med mig. I typ 20 sekunder .....sen ignorerar hon mig totalt.

Ja...så här liten var jag. Min första tid hos familjen tillbringade jag på Orust. Dom hämtade mig i Falun och åkte raka spåret till Orust. Det är därför jag känner mig så hemma där :-)

Tänkte visa lite hur vi har det där på vårt smultronställe. Tomten köpte husse och matte 2003. Dom fick vänta ända till 2005 innan huset blev byggt och färdigt, eftersom dom ville ha en alldeles särskild byggfirma. Friggeboden och förrådet byggdes 2004 av samma firma. Då fanns inte jag. Nej, inte ens påtänkt. Familjen har inte haft hund?! tidigare. Först 2006 lyckades lillmatte övertala familjen att dom visst behövde mig. Vilken tur att dom valde mig :-)
Vår lilla gård ligger precis i kurvan. Matte och husse tycker att vi har det bästa läget, och jag håller med. Vår tomt är stor och jag kan springa där och jaga pinnar. Men så fort grannens katt visar sig, så blir jag fastbunden av någon anledning. Jag kan inte låta bli att springa efter den. Det är så himla roligt :-)



Det här är husses och mattes favoritplatser på altanen. Där kan dom sitta i timmar och prata och säga att dom "njuter", vad det nu betyder. Men eftersom dom sitter där så mycket måste det betyda att dom gillar det.



Dom säger att det blir så skön skugga när det är varma dagar. Sen kan dom sitta i solen också, om dom vill....


Vårt hus är inte så stort. Lagom som fritidshus med många stora fönster. Där älskar jag att sitta och titta ut när vi är inomhus. Alltid kommer det någon förbi. Helst vill jag att Lajka ska komma förbi. En liten grannhund som jag gillar. Vi brukar busa ihop :-) Ibland går det okända hundar förbi och då försökar jag morra. Det tycker matte och husse är roligt, eftersom jag annars är så tyst. Sen skäller jag lite, men då får jag hosta. Jag är inte van att skälla.


Ja, här får jag sitta. Bunden. Jag har precis jagat grannkatten igen.

Inomhus har vi det mysigt, säger matte och husse. Det är som att sitta ute fast vi är inne....

Matte älskar att laga mat i det lilla köket. Hon trivs så bra där, brukar hon säga.

När det är dåligt väder kan man innepyssla, säger husse. Och så sätter han igång att måla fönster. Det tar ju flera dagar! Matte löser hellre korsord. Eller läser en bok. Eller ringer till någon och pratar bort ett par timmar.

Jaha....här sitter hon nu och löser korsord.

I det här rummet ligger matte och husse på kvällarna. Då kan jag lova att kuddarna är huller och buller och dom också. Ibland utbrister någon av dom... "Det är en film på TV4film, den måste vi se". Och så ser dom den. Och då går jag och lägger mig.

Den här dagen, när vi skulle gå ner till mina älskade klippor, hittade vi fågeln som desperat knackade på fönstret. Vi kunde inte lista ut vad den ville. Kanske ville den bara komma in och hälsa på...? Efter ett intensivt pickande tröttnade den på oss och flög iväg. Alla fåglar hade ungar i sina holkar, så kanske ville den att vi skulle komma och titta. Vårt område ligger i ett fågelreservat, hundratals olika fågelarter har sina bon där. Alla grannar har massor av holkar i träden. Uppe på berget bakom oss bor en korpfamilj. Dom är spännande tycker vi. Det är Ronja Rövardotter över det hela när dom flyger och kraxar över oss.

Det var en underbar dag. Husse och jag hade mest bråttom, som synes. Oh, vad jag älskar att få springa fritt.

Matte hann knappt säga "Guuuud så vackert det är här" förrän husse doppat sig. Ja, matte säger så jämt. Trots att hon sett det ett antal gånger nu, så utbrister så hon varenda gång.

Husse - han säger ingenting. Det har han inte tid med. Man hör bara... svisch......plums......

Husse Pontus var också snabb i. Det dyks och det plaskas hela tiden. Min familj fullkomligt älskar att bada, i synnerhet i havet. Man flyter så bra, brukar dom säga, och så ligger dom där flyter och flyter och vill aldrig komma upp. Jag fattar inte....visst, jag kan också tycka det är skönt med ett snabbt dopp....men ligga så där och vara blöt hela tiden, nej det gillar jag inte.

Efter en hel dags plaskande vandrade vi hemåt. Hussarna och mattarna var alldeles skrynkliga av allt badande, men glada och solbrända. Jag var lite trött. Värme är inte riktigt min favorit. Nu ska det bli skönt att komma till stugan och vila och äta.

Mattarna pysslar i köket. Eller den ena matten pysslar och den andra matten pussar på den ena.


Det här blev resultatet! Matte och husse älskar skaldjur. Dom äter det jämt på Västkusten, alltså jämt. Matte Lizette och husse Pontus gillar inte skaldjur. Dom får äta något annat som dom själva valt. Och jag ...... jag får min mat med lite smakprov av deras......mums....

I min familj är vi fem, eller sex med mig förstås. Två mattar och två hussar och en kanin som heter Baby. Den ena hussen har flyttat hemifrån, så vi är två mattar och en husse i hemmaflocken. Utanför hemmaflocken har jag en stormatte som jag aldrig bott ihop med, hennes man och deras två barn Vilya och Silas, som min matte är mormor till. Här sitter hussarna och jag vid middagsbordet. Ja, jag vet att jag egentligen inte får sitta så där, men jag gillar det och älskar att sitta och lyssna och titta på när dom äter.

Min lillmatte är så himla snygg. Ja , det tycker alla. Jag är ju inte den svartsjuka typen, så jag gillar alla som kommer och går här hemma. Det är inte så att hon är tillsammans med alla, men hon har så många kompisar. Hon är ju så poppis. De här bilderna är från stan där vi bor. Men jag längtar tillbaka till Orust. Så fort någon nämner ordet Orust blir jag alldeles till mig och tutar och piper och far omkring, så att dom ska förstå att "våga inte åka dit utan mig!"

Min lillmatte tog studenten i juni. Jag ville också ta studenten - så då fick jag det :-)


Jag ska berätta en histora om mattes barnbarn Vilya.

Vilya är världens sötaste lilla flicka säger matte. Jag kan nog tycka att hon är ganska rolig nu. Det är GANSKA roligt att busa med henne. Jag har lärt mig att springa undan. När alla träffas så pratar människorna med varandra hela tiden och jag får ingen uppmärksamhet. Utom från Vilya förstås. Hon tycker om att busa och jaga mig. Jag tycker det är ganska roligt. MEN - jag måste erkänna att jag tycker att hon är rätt så skräckinjagande. Lika hög som jag. Det är jag inte van vid.

Jag har haft en näradödenupplevelse med henne. Jag har aldrig pratat om det tidigare, men jag lovar - det var det läskigaste jag varit med om, om man borträknar fyrverkerier förstås. Ja....nu går hon på två ben. Men för länge sen, då.....då....låg hon på en filt. Hon låg där och jollrade och sprattlade. Jag blev nyfiken. Det såg ut som en människa men ändå inte. Hon var så liten.
Måste gå fram och nosa. Då...rycker hon tag i mina mustascher...hon släpper inte....hon håller i....det gör ont....jag blir livrädd. Jag började tjuta. Som jag tjöt. Matte kom till min undsättning. Hon gullade och jollrade, men jag upptäckte att det inte var med mig, utan med den lilla. Hon lyckades "bända" upp fingrarna som höll stenhårt och jag var fri. Snabbt som attan for jag in under sängen. Sen dess är jag rädd för små människor. Men det är lite lättare med dom som går på två ben. Jag hinner nämligen undan....

Mitt absoluta favoritställe är klipporna. Där springer jag som en galning upp och ner. Matte får skrämselhicka och tror att jag ska bryta alla tassarna. Men icke, jag är vig och hoppar mellan klipporna helt fritt. Jag vet inte vilken av hundraserna jag fått den egenskapen ifrån? Jag har Cavallier king charles spaniel, bichon frisé, ShiTzu och cocker spaniel i mig. Det ni ..... det är många fina raser. Och inte konstigt att jag blev så fin och klok.

Jag blev dock lite orolig när husse hoppade i havet trots att det blåste halv storm. Måste hålla koll så att han inte drunknar eller nåt....måste kanske hoppa i och rädda han.....

Han klarade sig utan min hjälp. Vilken tur! Sen skulle matte klättra. Hon som är så höjdrädd. Men hon var tvungen, annars hade vi blivit kvar där vid badet. Jag kollade så att hon gjorde rätt och hjälpte henne så gott jag kunde att hitta tillbaka till land.

Efter kvällens strapatser blev jag så trött.

Min mattte och jag

Matte, husse och jag gick långa promenader på Orust. Vi var där i 3,5 veckor. Härligt. Vädret var sisådär så vi fick ägna våra dagar åt det jag gillar mest - att springa och busa, bada och leka.