Jag ville ha en egen liten plats när Vincent invaderade mitt hem. Så jag satt här mellan fåtöljerna...
Vincent förstod snart att han inte längre kan klämma in sig under soffan, där jag låg. Så han demonstrerade någon sorts protest och hasade sig under bordet istället...
Vi har umgåtts idag igen, Vincent och jag. Jag visade honom min utsiktsplats nu, när han börjar bli vuxen och förstå lite mer...
Kolla därnere Vincent...där kan det hända saker...
Vi gick en skogspromenad, matte glömde kameran, men som vanligt gick Vincent en hundlängd bakom mig hela tiden. Under promenaden hörde vi rovdjuren ryta i Parken Zoo. Det var riktigt läskigt. Kändes nästan som om vi hade en tiger i skogen. Trots det läskiga, var det en mäktig känsla. Rytandet ekade i skogen. Går inte att beskriva...
Låter spännande med rytande i skogen. Skönt att du har din bodyguard med dig om du skulle möta nån tiger...
SvaraRaderaHihi vad fint ni spejar, är Vincent en amstaffis måntro? Själv har jag också en amstaffbästis, min Nicki som glimtar till i bloggen ibland :)
SvaraRaderaVad sköt ni såg ut att ha haft i snöbacken era busar!
Det låter läskigt tycker jag med rytande skogar. Vad skoj med en kompis. Man kan ju strosa runt och visa alla skojiga platser och sådant då.
SvaraRaderaHej Lukas. Vad kul att du tittade in hos mig en stund. Jo jag förstår om din matte är lite rädd om dig. Det är min matte om mig med, men hon litar på mig och vågar därför släppa mig lös. fast i början vågade hon inte, men då har vi som rasthagar i vår lilla stad som vår kommun har byggt, och de kan man få springa lös i. Det är dessutom staket runt dem. Där började matte. Sedan brukar vi göra sällskap med ett par kompisar som jag gillar och som kommer på inkallning direkt. Då följer jag med liksom och får godis när jag kommer. Då kommer jag ju på en gång. Man vill ju inte bli lämnad ensam utan flocken.
SvaraRadera