Jag fick massor av kramar och husse värmde mina tassar. Vincent fick en filt omkring sig. Han är ju bara en liten valpis. Själv tål jag ju lite mer...ju..
Här nedanför börjar vårt äventyr denna kväll. Det började som en helt vanlig kvällspromenad....
Jaha, dags för en kvällspromenad. Vi går vår vanliga stig, den vi har gått så många gånger.
Vi luktar och sniffar på fläckar som vi luktat på flera gånger tidigare. Inget ovanligt med det.
Vi går och vi går. Det är ganska härligt än så länge....vi vill framåt, framåt.....
In i skogen....det är spännande och roligt. Lukta på andras spår, gå där andra pulsat fram i snön.
Ut på nya snöstigar. Vi går och går......
Vi går och går....men var är vi? Har vi gått fel?
Vi har definitivt gått vilse. Nu har vi gått runt runt i 2 timmar. Var sjutton är vi? Vi fryser. Nu börjar vi bli lite oroliga.
Näe...vi känner inte igen oss. Där framme ser vi bebyggelse, så vi går dit. Vi är ordentligt frusna. Timmarna har gått. Vi måste hitta en väg hem nu.
NU HITTADE VI vägen hem. Vi kom ut i ett bostadsområde en halvmil hemifrån. Men vi vet hur vi ska hitta hem i alla fall. Vi är ordentligt frusna, men väldigt glada att vi hittat ut. Det var en pärs .
Stackars dig! Vilken tur att mattarna fick hjälp av dig att hitta till bebyggda trakter så dom hittade hem. När det är så här kallt får man nog gå kortare kvällspromenader...
SvaraRadera