Köksbestyr

Efter maten ska det diskas och sånt. Inget jag är alls intresserad av. Det är ju sånt där som händer varje dag.

Vincent, den lille tönten, är tokintresserad av allt som händer. Här ska det diskas undan.

Vad händer i det här skåpet?

Sopor, säger husse. Inget att bry sig om. Gå undan, Vincent!

Och sen då....diskmaskinen. Guuud, så spännande. Vad kan jag lära mig av det här? Vincent är med precis överallt. Själv ligger jag och gosar, jag vet sen lång tid tillbaka hur disk och undanplockning ter sig. Inte bryr jag mig om sånt. Men han är ju bara 5 månader. Valpig och nyfiken.

Träning och sånt....

Gääääsp, vad jag är uttråkad. Liz är lite spak idag, hade feber igår och mår lite sisådär. Det har inte blivit några roliga skogspromenader, utan mest ut och in. Matte och husse har ägnat sig åt sin favoritsysselsättning....handla...nåja. Men dom tog ut sin leksak BMW:n och cruisade runt lite. Kul för dom.

Du, ska vi visa hur duktiga vi har blivit? Vi samarbetar, samspelar, gillar varandra och har faktiskt riktigt kul ihop.

Om vi sitter så här fint kanske vi kan få lite godis...snälla...vi kan visa lite trix...

Vi lyfte vacker tass båda samtidigt, men det lyckades inte matte fånga på bild. Synd.

Vi kunde stå upp länge bredvid varandra. Mattes skitkamera är så saktfärdig att allt det snygga hinner henne förbi innan kameran reagerar. Men vi är riktigt duktiga ska ni vet.

Ligg på kommando är inget problem för oss. Platt på mage båda två samtidigt. Applåder :-)

Här blev det lite kaos. Vi förstod inte riktigt kommandot och gjorde lite olika saker. Men vi är definitivt uppmärksamma och gör det vi tror Liz vill att vi ska göra.

Dom kom hem

Så toklycklig jag blev när Liz och Vince kom hem. Dom skulle ju sova borta, men Liz kände sig febrig så det blev en taxi hem. Jag höll på att förgås av glädje. Jag älskar min lillebror.

Vill man bli fin...

...så får man lida pin. Men lida och lida...jag tycker nog att det är ganska skönt att bli av med en massa onödig päls.

Husse är bäst på att borsta, eller karda kanske man skulle säga. Vi skulle kunna sälja fin ull.. om någon vill ha. Det blir massor över efter en kvällskardning. Men så skönt det är.

Sen kan jag ligga här och vara stöddig. Särskilt en kväll när min lillebror är ute och träffar Lizettes kompisar och inte tänker komma hem förrän imorgon. Stöddiga jag :-) Som dom älskar varandra...Lizette och Vincent...pussas och kramas hela dagarna. När Liz går ut gråter Vincent även om både jag och matte är hemma. Han känner sig ensam utan henne. Kommer ni ihåg hur liten Vincent var? Nu är han jättestor, och tänker bli ännu större

Ja...han fick plats i en hand. Det fick han. Hur stor kan en liten hund bli egentligen.......

Kväll! Vilse i skogen...

Så här gosigt blev det när vi äntligen kom hem efter vårt äventyr i skogen. Husse var jätteglad att se oss allihop igen. Han började blir riktigt orolig när vi inte kom hem efter en stund.

Jag fick massor av kramar och husse värmde mina tassar. Vincent fick en filt omkring sig. Han är ju bara en liten valpis. Själv tål jag ju lite mer...ju..

Här nedanför börjar vårt äventyr denna kväll. Det började som en helt vanlig kvällspromenad....

Jaha, dags för en kvällspromenad. Vi går vår vanliga stig, den vi har gått så många gånger.

Vi luktar och sniffar på fläckar som vi luktat på flera gånger tidigare. Inget ovanligt med det.

Vi går och vi går. Det är ganska härligt än så länge....vi vill framåt, framåt.....

In i skogen....det är spännande och roligt. Lukta på andras spår, gå där andra pulsat fram i snön.

Ut på nya snöstigar. Vi går och går......

Vi går och går....men var är vi? Har vi gått fel?

Vi har definitivt gått vilse. Nu har vi gått runt runt i 2 timmar. Var sjutton är vi? Vi fryser. Nu börjar vi bli lite oroliga.

Näe...vi känner inte igen oss. Där framme ser vi bebyggelse, så vi går dit. Vi är ordentligt frusna. Timmarna har gått. Vi måste hitta en väg hem nu.

NU HITTADE VI vägen hem. Vi kom ut i ett bostadsområde en halvmil hemifrån. Men vi vet hur vi ska hitta hem i alla fall. Vi är ordentligt frusna, men väldigt glada att vi hittat ut. Det var en pärs .

Gå fint....

Dags att gå ut. Lizette, vår egen hundpratare har definitivt superpli på båda hundarna.

Stå still! säger jag till Vincent. Vi kommer. Och han står still. Koppel-lös och allt.

Med koppel får han gå bakom. Han måste ju lära sig vem som bestämmer.

Här får vi syn på något samtidigt. Det är en liten fröken av något slag, som Lizette inte fotograferade, men som vi fick leka med.

In bland granar och tallar. Vi var såååå duktiga, skröt Lizette när matte kom hem. Och jag håller med....jag har bra koll på hur Vincent ska uppfostras.

Han är en snygg kille, det är han.

När vi kom hem ville jag gå och lägga mig i MIN bädd....det ville Vincent också. Vi fick nästan plats båda två.

Minusgrader ute, pyssel inne

Det är så ininorden kallt att det tar längre tid att klä på sig än gå promenaden. Men promenaden måste man gå. Sååå...när man kommer in får man värma på en gulaschsoppa värd sitt namn.

En klick chiliaioli till och färsk baguette sitter som gjutet. Värmer i hela kroppen.

Vem har lärt Vincent att tigga? Själv tigger jag aldrig (?) minsann. Skulle inte tänka mig att fåna mig som Vincent...åtminstone inte när han är i närheten.

Varför vill han pussas med mig hela tiden. Pussa, pussa, fjäska och ligga på rygg. Jag bryyyyyr mig inte.

Mattes och husses amaryllis har inte slagit ut än. Undrar just hur lång den ska bli. Husse kollar temperaturmätaren. Visade just 21,5 minus. Det är bara för mycket....

Jag gosar mig ner i mattes och husses säng. Den är så skön att här kan jag ligga hur länge som helst.

Tomten sjunger på sista versen. Nu plockar vi bort honom. Han har suttit där tillräckligt länge. Hejdå...ses nästa år....

Husse och matte satte upp hylla och tavlor lite varstans i lägenheten. Sen beundrade dom sitt verk och tyckte att det blev klockrent.

Imorgon börjar båda två att jobba. Då blir det som det blir.....mycket jobb, mindre pussande och gosande med mig, mindre tid att blogga. Men nu har hon ju fått upp farten igen och tycker det är roligt. Hon hoppas kunna fotografera alla grabbar i huset...den enorma rottweilern och den pyttepyttelilla ekorrhunden....pudelvalpen....Kompis (vet inte vilken ras han är) och Vilma, den vackra cockerspanielflickan vi möter ibland. Hon bor inte här men promenerar här ofta.