En ny vecka

Jag tänkte att jag skulle berätta en sak för er. Inte för att det kanske är så viktigt. Jag som alltid har varit den som är lägst i rang har faktiskt mopsat upp mig lite. Blivit lite mer ansedd och respektingivande. Kanske beror det på att jag bor vid rastgården och har lyckats pinka in ett och annat revir här. Jag känner mig stöddig, men aldrig att jag skulle skälla på någon eller vara uppnosig. Jag är den jag är och jag fortsätter att vara nyfiken och älskvärd. Ja det var det...

Lördag kväll i rastgården

Jamen..livet är ju underbart! Det är bara att ta hissen ner så har jag massor av nya och gamla vänner att leka med.


Bibbi och Gloria...två söta dvärgpincherflickor som är helt underbara personligheter.

Gloria.

En ny vacker flicka som jag blev förtjust i.

En fin boxer och jag....

Harry och Ansgar och jag...

Bimbo

Jag har en kärlek på Orust, Lajka, och en här hemma - Bimbo. Hon är en vacker liten flicka och bor granne med oss.

Vincent och jag...och rastgården

Vi har haft en rolig kväll igen i rastgården...nya vänner hela tiden.

Rastgården

Jag har fått träffa Sessan och...??? (matte har en lätt minnesförlust vad gäller namn), men det är hennes goa vän Mickes vackra hundar, som dessutom är champions och vinner i stort sett alla tävlingar. Det här är tikarna. Hanen som var internationell champion och den absolut vackraste av dom alla...blev påkörd i våras och så svårt skadad att han avlivades. Det var hemskt!

Spökar det eller...?

Först...det är ett fantastiskt väder hemma i E-tuna. Matte och jag har gått en lång kvällspromenad, ner till ån, runt ån, och hem igen....men som sagt...

...vi tror att det spökade på Orust i lördags. Husse ställde sin mobil (som också är vår kamera) på laddning. I köket. Den laddade en liten stund, sen dog den. Det gick inte att sätta på den på något sätt. Den var helt svart och död, trots att den hade batteriladdaren i vägguttaget. Ett tag trodde husse att vägguttaget inte fungerade, vi provade med kaffebryggaren...jodå, allt var som det skulle, uttaget fungerade. Men telefonen/kameran var död.
På eftermiddagen grillade vi kött. Till köttet hade vi köpt Aiolo, som är så gott. När matte skulle duka fram var aiolin spårlöst bort. Husse och matte tittade t o m i frysarna för att försäkra sig om att dom inte av misstag ställt in aiolin där. Nej...den fanns ingenstans. Helt borta. Det fanns ingen förklaring till varför den plötsligt var borta. Okej....det grillade köttet fick ätas tillsammans med andra tillbehör, utan aioli. Det var sisådär.

Söndag morgon, dags att städa och åka hem. Husse tittade till sin telefon/kamera, som var igång, visade på laddar....och allt fungerade. Vi städade, plockade och matte och jag gick ut en sista promenad innan hemfärd. Vi skulle tömma kylskåpen...och där, på översta hyllan i direkt blickfång stod aiolin!!! Snyggt och prydligt i sin behållare. ????

Söndag kväll, gå och lägga sig, ställa husses mobil på 06.00. Måndag morgon vaknade husse och matte av sig självt med en känsla av att det nog var dags att gå upp. Matte gick upp och tittade på klockan. 06.15. Mobilen hade inte ringt. Husse kollade den och....den stod på 1 januari 2000 kl 23.25.....?????

Mycket händer som man inte kan förklara. Aiolin tog vi hem...men var sjutton befann den sig i lördags när vi behövde den...???

Kameran bara dog..

..den la av. Ville inte mer. Sa ifrån. Sååå...vi får försöka sammanfatta dagen utan bilder.
Solen har värmt oss, havet har doftat salt och tång, nästan som sommar. Dagen har varit underbar. Hela lördagen. Vi har gått den långlånga promenaden, träffat alla goa människor. Stefan och Fiffi for iväg med sin nya husvagn igår kväll, så matte har matat deras kissekatt idag. Hon var ovanligt kelen och gosig när matte öppnade dörren. Hon brukar vara ganska blyg annars, men nu kom hon fram och purrade och kelade. Matte tyckte det var jättemysigt.
Vi plockade björnbär vid långlånga promenaden. Björnbären är så mogna och fina nu.Snart ska vi ut och försöka hitta svamp. Det blir en utmaning. Vi har aldrig hittat mer än högst 4-5 kantareller men nu känns det som om svamparna bara väntar på att vi ska hitta dom. :-)