Hittade foto

En familj kommer imorgon och köper vårt ekskåp. Så vi var tvungna att i all hast plocka ut allt i skåpet. Vi hittade ett gammalt foto. Lizette är cirka 6 månader och vi är på gårdsfest i bostadsområdet. Lägg märke till mattes väldigt hippa frisyr :-)

Kvällspromenad

Vi tog en promenad, skräckslagna matte och jag. Hon blev glad av det. Matte blir glad av hösten, löven, doften....och mig förstås. Husse håller på att flytta sitt kontor så vi har bara varandra...som Tomas Di Leva sjunger....ikväll. Matte drömde mardrömmar efter nattens upplevelse och kan inte riktigt komma till ro. Känner sig rädd för att någon ska komma upp på balkongen igen i natt. Jag tänker inte så mycket på det. Njuter av att få lukta på alla dofter under buskar och i löv. Mmmmm...det luktar ju så gott.

Inget MIO idag

Det blev inget MIO. Vi tar det nästa helg. Köksmöbler har ju inte lika lång leveranstid som soffa, så vi hoppas att det räcker om vi beställer nästa helg.

Inatt vaknade vi av ett väldigt nära oljud. Läskigt var det. Matte gick upp och stod plötsligt öga mot öga med två män som stod på balkongen. En riktig skräckupplevelse. En byggfirma håller på att bygga om balkongerna i vårt hus. En ställning har satts upp med en trappa som inte är säkrad. Så för vem som helst är det helt OK att kliva upp på våra balkonger. På trottoaren står också en trälåda, helt osäkrad, med en hög med potentiella verktyg att slå in fönster med eller slå någon i huvudet med. Vårt hus är 5 våningar högt. Stegen når alla våningar!! Vidrigt!

Vila

Det var så ansträngande att köpa möbler så husse och jag var tvungna att gå och lägga oss en stund. Fast jag var ju inte med förstås....jag fick stanna hemma och vakta det lilla som är kvar här. Som tur är har vi sängen kvar fortfarande. Men den är också snart historia...
Husse och matte köpte på MIO-möbler:
Stor härlig divansoffa (3 m x 2,12 m) inkl 2 fåtöljer och en fotpall. Mycket mycket snyggt. Husse var lite orolig att detta inte skulle få plats i vardagsrummet. Men jodå det kommer att få plats säger matte...och då är det så. Ett fint soffbord. Två handtuftade stora mattor, en till köket och en till vardagsrummet. En vägg-möbel av något slag. En TV-möbel. Och....en stor Kontinentalsäng. Du vet, en sån där hög säng med flera lager av tjocka resårmadrasser.
Sen orkade dom inte mer. Var hungriga till svältgränsen. Men....imorgon hoppas dom hinna beställa köksmöbler också. Det fanns en hel del snyggt på MIO. Mattan till köket är inköpt....så....vad blir det för köksmöbler tro? Något smidigt, modernt..blir det definitivt. Matte och husse såg så snygga stolar i svart, vitt och krom.....
Ska försöka få med kameran imorgon, så att vi kan visa lite bilder.
En skön lördagkväll ser vi fram emot :-) Matte ska laga något extra gott ikväll.

Samtal

Matte och jag har haft ett samtal. Vi har legat på kudden och pratat. Jag blundar eftersom jag inte tycker om blixten. Matte säger att jag har varit så lugn och fin den här veckan. Jodå...inte så konstigt. Det är så lugnt och skönt hemma utan Vincent. Jag gillade honom inte så mycket. Det var bara jobbigt med en valp som jagade mig och nafsade hela tiden. Jag är ju en gammal mogen hund...ju...

Matte säger också att imorgon får jag lov att vara hemma själv en del, trots att det är lördag. Matte och husse ska åka runt och titta på möbler. Ja...vi flyttar den 14 november är det bestämt. Vi är som vanligt ute i sista stund. Det är ju leveranstid på möbler, så imorgon måste dom bestämma sig för vilka möbler dom vill ha i nya lägenheten. Annars finns risk att alla får sitta på golvet i flera veckor. Vi ska köpa ett helt hem.

Jag känner mig lite småstöddig faktiskt. Märkvärdig. Jamen...det är väl inte så konstigt? Tänk er bara.....JAG ska få en hel skog att nosa omkring i. Det är inte alla stadshundar som får minsann. Och dessutom kommer jag att fortsätta att vara en stadshund. Aldrig för långt ifrån stadsbruset, men ändå.....nästan som på landet. Plus en massa nya kompisar. Vi kan knappt vänta.

Magsjuk

Inatt väckte jag matte och husse kl 02.15. Pep och tjöt i vardagsrummet. Matte fattade inte vad det var. Trodde att en tik löpte i huset. Hon stängde in mig i deras sovrum. Där pep och tjöt jag ännu mer och darrade och skakade. Slutligen fattade matte att jag måste ut. Ut gick vi. Matte såg lite trött ut. Själv for jag runt som en skållad råtta, runt, runt...Till slut satte jag mig och gjorde ifrån mig rejält, med ett ordentligt pruttsprut. Gud vad ont i magen jag hade. Sen försökte matte somna om. Men efter att ha varit ute i kylan var det svårt. Precis när hon höll på att somna började jag kräkas, kräk-kräk på sovrumsgolvet. Så.....matte säger att hon varit lite sömnig på jobbet idag. Gäspat när det varit mest olämpligt.
Själv känner jag mig bättre. Lite lös ikväll i magen. Men hungrig.

Är det fullmånen eller helgens aktivitet? Mitt liv har ju blivit lite annorlunda. Lizette finns inte i min närhet längre. Vincent saknar jag inte. Men Lizette....hmmm....

Lugnet har lägrat sig

Vilken helg! Av någon anledning blev det så mycket att göra att kameran fick stå orörd igen. Inte förrän på söndagskvällen kom den fram. Och då var jag så trött att jag bara sov.

Och sov och sov. Det var sköööönt.

Lördag : Packa, packa in i bilen. Lizette och Vincent skulle flyttas till Rimbo. Jag satt som ett frågetecken och undrade vad som höll på att hända. Varför denna aktivitet? Det var ju lördag. Då brukar vi sova länge och mysa och inte göra mycket väsen av oss.

In med familjen i bilen och iväg. Framme i Rimbo packades bilen ur med hjälp av Jim och hans morfar. KUL att träffa Jim. Jag tycker så mycket om honom (Lizettes pojkvän). Sen fikades det och pratades i ett par timmar. Sen kramades och pussades det ett tag. Sen åkte vi hem. Pajen matte gjorde på fredagskvällen smakade underbart.

Söndag: En familj kom och köpte diskmaskinen. Husse sa plötsligt att fick lust att tömma förråden. For iväg och hyrde en lastbil. Hämtade Pontus. Började rensa. Klockan var 11.30 och soptippen stänger kl 14. Matte, husse och Pontus slog säkert rekord i att plocka ur två smockfulla förråd med "skräp". Sånt där som man släpar på år efter år utan att veta varför. Matte passade på att kasta med alla mattor, några gamla bord och annat som vi inte behöver mer. När lastbilen var till bredden och höjden full körde dom iväg. Lämnade mig som ett frågetecken igen. Jag fattade absolut inte vad de höll på med.

Matte berättade att dom kom fram till soptippen kl 13.45, en kvart innan stängning med en fullastad lastbil. Allt, precis allt slängdes. Men....plötsligt upptäckte matte något vitt på golvet i lastbilen. Mannen från soptippen som hjälpte oss höll just på att trampa på den. Stopp! ropade matte och klev in och räddade gipsfoten som hon så länge undrat vart den tagit vägen. Foten Pontus gjorde ett avtryck av 1992 på dagis. Den var hel! Nu är Pontus fot och Lizettes hand kompletta.