Tisdag

Jodå....visst är det trevligt med en liten en....men fortfarande förhåller jag mig ointresserad så fort han vill leka eller busa eller närma sig mig. JAG bestämmer när JAG vill umgås med honom. Faktiskt så förstår han det. Han är lättlärd....fattar läget....hmmm, det gillar jag.

Såå....när han är lugn, ligger ner och bara .... ligger...då kan jag tänka mig att komma fram och liksom visa mig lite. Absolut inte visa mig intresserad, men....liksom smyga mig förbi...

Lizette...måste han vara i närheten av dig hela tiden? Se mig! Krama mig också! Jag älskar ju dig....

Ja, ligg där du. På hennes fötter. Tänk om jag får för mig att nafsa dig i rumpan...Men nej, jag har aldrig nafsat någon och kommer aldrig att nafsa dig heller, din lille fjant. Du är ju rätt så gullig. Rätt så .... ganska så....sööt.

Vincent gör allt för att gosa med min matte. Men jag är den som stjäl pussen....jag tycker nog att jag vann den här gången.....

En ny dag med Vincent...

.....betyder en dag närmare hans flytt. Idag har det gått bättre, tycker jag. Han har fått busa lite med mig. Men mest ignorerar jag honom. Inte leker jag med en sån pyttefjant. Det är jag alldeles för stolt för, och jag visar honom tydligt att han är mig ointressant.

Ändå kan jag inte låta bli att vara liiiite nyfiken. Han är trots allt hund, men av en sort och storlek jag inte är van vid. Jag busar gärna med andra hundar, men inte en 8-veckors. Under min värdighet.

Men söt är han allt. Klarblå ögon har han.

Bäst tycker jag om när han sover. Det blir så lugnt och skönt då.....

Vincent är här

Jaha, då kom han....den lille parveln Vincent. Matte och Lizette är helt till sig och nojsar och fjantar. Husse är bortrest igen, men hann precis hälsa lite på valpen innan han for iväg till Kalmar.
Det första Vincent gjorde var att kissa på en tidning i köket. Då gjorde jag det med...alltså kissade på samma tidning. Det kändes jättekonstigt och jag skämdes och gick och gömde mig. Men jag kunde bara inte låta bli. Det här är ju mitt revir...det måste jag ju visa på något sätt.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att plötsligt fått konkurrens. Jobbigt och konstigt känns det.

Måste han pussa på min matte??? Hon är min! JU....!!

Ja, här tvingas jag nu sitta....Bredvid denne Vincent som jag egentligen inte vet vad jag tycker om. Matte och Liz försökte få mig att sitta närmare, men icke, minst en halvmeter emellan. Jag flyttade på mig hela tiden när dom försökte flytta in mig. Neej...nån ordning får det väl ändå vara.

Sen la han sig i matskålen och åt lite kulor. Jag har aldrig legat i matskålen. Vad konstig han är. Väldig aptit har han också för att vara så liten. Lizette säger att hon hoppas att han fortsätter ha sån aptit och inte blir som jag. Vadå tänker jag då...jag är ju gourmet...äter minsann inte vad som helst.

Första promenaden tillsammans.
Matte ska försöka lägga in bilder och berätta om vår vecka tillsammans, Liz och Vincent flyttar ju på lördag. Men matte har svårt att blogga i veckorna. Får inte riktigt till tiden.

Svampplockning i Kronskogen

Nu, idag, har matte bestämt sig för att blogga som sig själv. Inte via mig....jag tyckte att det var helt OK.

Så, Lizette, jag och Lukas längtade efter lite skog. Så vid 16-tiden gick vi ut, promenerade till Kronskogen. Här är Lizette och Lukas utanför huset där vi ska bo. På 6:e våningen med de stora balkongerna. Jag lägger också in lite småsuddiga bilder från vår broschyr av lägenheten. Den är fantastiskt fin. Det unga par som säljer flyttar till Birmingham i början av oktober och säljer därför sin fina lägenhet. Vi valde den här lägenheten efter som deras tillval och extrautrustning tilltalade oss. Alla väggar är spacklade och vitmålade, inte ett spikhål någonstans, eftersom dom inte haft något upphängt på väggarna. Deras, lite egna inredningsstil, var att ställa tavlor och speglar på bänkar, golv och annat. I köket har de valt Italiensk sten istället för traditionellt kakel. Så snyggt. Badrummet har också extrautrustats i italiensk stil. Ja, vi är så nöjda och tillfreds med att ha lyckats i den tuffa budgivningen. För det är trots allt så, att vi vill bo centralt i vårt älskade Eskilstuna, men gärna njuta av stadens alla smultronställen, guldkorn och självklart det pulserande centrum vi har. Nu har vi bott mitt i....alltså så centralt man kan komma på Drottninggatan. Att få möjlighet till detta är stort och vi skojar om att detta blir vårt "seniorboende". Men, om jag känner oss, så ska man aldrig säga så...vi kan när som helst bli sugna på något annat. Provence....det lockar. Eller att bosätta oss på Orust....Hmmm...inget är som sagt omöjligt för oss. Alltid dit näsan pekar och lusten infinner sig. Och...plötsligt är vi där. Så har det varit i alla år. Oftast prickar vi rätt.

Själva Kronskogen ser ni är alldeles utanför huset. Huset var inflyttningsklart i nov 2008. Sååå....det är alldeles nytt och fräscht. Innanför stängslet ni ser, en bra bit till höger, ska ett till hus byggas, men det kommer inte att påverka vår utsikt :-)

Här är vi inne i skogen. Kronskogen är ett naturreservat. I två timmar gick vi där upp och ner för stock och sten och letade svamp. Lukas var helt "galen". Inte för en sekund vågade vi släppa honom. Han vädrade och drog åt alla möjliga håll. Han är nog inte så uppfostrad som vi tror.
Det var stört omöjlig att hitta svamp. Men lingon fanns det i massor. Vi var ju inte där för att plocka lingon, så vi lämnade dem, fotograferade bara.
Lizette älskar att gå i skogen. Jag är övertygad om att hon kommer att bli en perfekt Vincent-matte och aktivera och motionera honom precis så mycket som han behöver och ska ha.

Detta blir vår oerhört kulinariska middag denna fredagskväll. Lizette önskade sig köttbullar och stuvade makaroner. Och vet ni...vi hittade svamp. Helt otroligt. 2 Carl Johan och 4 små kantareller. Det får bli en pytteliten förrätt :-)

Bloggtorka

Vi har lite bloggtorka i familjen. Inget allvarligt, men bilderna har ännu inte installerats i datorn. Trötta i ögonen är vi också. Husse har varit i London, hemma ikväll, till Åland imorgon. Matte har fullt sjå på jobbet är lika fullt sjå när hon kommer hem. Själv håller jag mig mest undan. Det känns att familjen är lite stressad just nu. Möblerna håller på att säljas av, så hemmet ekar ganska tomt redan. Ny kula heter det när barnen flyttar ut och det nya livet börjar. Matte har kikat på hunddagis till mig, för vi tror att det blir bäst så. Matte och husse är ju ganska så upptagna och oregelbundna.

Men vi kommer igen.

Orust igen :-)

Jaha, då var vi här igen. På vårt smultronställe. Men som vanligt går det inte att ladda över bilder härifrån. Så...bilderna kommer i nästa vecka.
Igår följde jag (Lukas) med husse till hans jobb i Stockholm. Matte var också i Stockholm, men på ett annat ställe. Så vi sammanstrålade vid Konserthuset kl 16 för att åka raka spåret ner till Orust.
Vi kom ner vi 23-tiden. Matte och husse tryckte i sig en grillad kyckling, tittade lite på TV och så gick vi och la oss.
Kl 07, ovanligt tidigt för att var jag, ville jag ut. Jag pep och tjöt, ut måste jag. Och det visade sig att jag var dålig i magen. Varannan timme hela dagen idag har matte eller husse varit tvungen att gå ut och rasta mig, min maga är i olag. Risig. Diarré. Men nu kl 16.30 börjar det bli ok.

Men,,,, vilka bilder vi kommer att kunna visa. Bonden har flyttat, vad vi trodde först var kossor meen som visade sig vara tjurar, till hagen i vår tomtgräns. Riktigt häftigt. Vi har aldrig haft kossorna/tjurarna så nära oss tidigare. Så jag fick inte vara utan koppel en sekund. Tjurarna var utanför hela tiden. Så häftigt, läckert och underbart. Eftersom vi har golvtilltakfönster, så kändes det som att tjurarna var på vår tomt. Så nära var dom.

Det innebär också att jag inte kan springa i mitt älskade fält fritt. För där är tjurarna för tillfället.
Just, när matte sitter här och skriver, kommer dessa mäktiga djur och går sakta betande förbi fönstret. Husse sitter på altanen och njuter av utsikten. Stefan, vår granne, berättade för några år sen att bonden ibland släpper ut sina djur i vår närmaste hage, och nu har vi fått uppleva det. Alldeles, precis i tomtgräns. Stadsbor som vi är, tycker vi att det är exotiskt och alldeles jättespännade och speciellt.

Stadsparken

Stadsparken är väldigt vackert och fint. Stora blomarrangemang överallt, t o m ute i ån.

Det här blev lite mörkt, men det är väldigt vackert. Jag måste sitta fint, trots att det kryllar av änder som jag blir sugen på att jaga lite....

Vårt älskade stadshotell....nedbrunnet av någon sinnesförvirrad person. Som tur är har kommunen satsat på att täcka över ruinen med jättefin täckning. Vi har ju haft 350-årsjubileum och allt.

Där framme....två Cavalier King Charles...en vuxen och en valp. Jag vill dit....vill.....

Vår vackra kyrka med de två stora tornen....där borta har vi bott....snart flyttar vi för tredje gången på 8 år....men matte och husse säger att det är sista gången. Kronskogen blir vårt framtida seniorboende ;-)

Ikväll tog vi med oss en ledsen, sorgsen Lizette till Stadsparken på promenad. Baby, vår lilla kanin och min storasyster har gjort sitt. Hon är gammal och krasslig. Sånt ser ju inte jag så bra, men jag har märkt att hon inte längre vill busa. Hon fräser när jag kommer nära. Vi tror att hon har ont. Lizette sörjer och vi försöker trösta. Jag känner så väl att Lizette är ledsen. Mest ligger jag under hennes säng. För första gången idag, när matte kom hem från jobbet, visade jag inte överlycklig glädje, utan sprang fram och hälsade snabbt, sen in till Lizette igen. Jag känner att hon mår dåligt :-(

Ett litet litet vattenfall. Inte gillade jag att sitta här och posera. Men matte tyckte det var gulligt.