Orust igen :-)

Jaha, då var vi här igen. På vårt smultronställe. Men som vanligt går det inte att ladda över bilder härifrån. Så...bilderna kommer i nästa vecka.
Igår följde jag (Lukas) med husse till hans jobb i Stockholm. Matte var också i Stockholm, men på ett annat ställe. Så vi sammanstrålade vid Konserthuset kl 16 för att åka raka spåret ner till Orust.
Vi kom ner vi 23-tiden. Matte och husse tryckte i sig en grillad kyckling, tittade lite på TV och så gick vi och la oss.
Kl 07, ovanligt tidigt för att var jag, ville jag ut. Jag pep och tjöt, ut måste jag. Och det visade sig att jag var dålig i magen. Varannan timme hela dagen idag har matte eller husse varit tvungen att gå ut och rasta mig, min maga är i olag. Risig. Diarré. Men nu kl 16.30 börjar det bli ok.

Men,,,, vilka bilder vi kommer att kunna visa. Bonden har flyttat, vad vi trodde först var kossor meen som visade sig vara tjurar, till hagen i vår tomtgräns. Riktigt häftigt. Vi har aldrig haft kossorna/tjurarna så nära oss tidigare. Så jag fick inte vara utan koppel en sekund. Tjurarna var utanför hela tiden. Så häftigt, läckert och underbart. Eftersom vi har golvtilltakfönster, så kändes det som att tjurarna var på vår tomt. Så nära var dom.

Det innebär också att jag inte kan springa i mitt älskade fält fritt. För där är tjurarna för tillfället.
Just, när matte sitter här och skriver, kommer dessa mäktiga djur och går sakta betande förbi fönstret. Husse sitter på altanen och njuter av utsikten. Stefan, vår granne, berättade för några år sen att bonden ibland släpper ut sina djur i vår närmaste hage, och nu har vi fått uppleva det. Alldeles, precis i tomtgräns. Stadsbor som vi är, tycker vi att det är exotiskt och alldeles jättespännade och speciellt.

Stadsparken

Stadsparken är väldigt vackert och fint. Stora blomarrangemang överallt, t o m ute i ån.

Det här blev lite mörkt, men det är väldigt vackert. Jag måste sitta fint, trots att det kryllar av änder som jag blir sugen på att jaga lite....

Vårt älskade stadshotell....nedbrunnet av någon sinnesförvirrad person. Som tur är har kommunen satsat på att täcka över ruinen med jättefin täckning. Vi har ju haft 350-årsjubileum och allt.

Där framme....två Cavalier King Charles...en vuxen och en valp. Jag vill dit....vill.....

Vår vackra kyrka med de två stora tornen....där borta har vi bott....snart flyttar vi för tredje gången på 8 år....men matte och husse säger att det är sista gången. Kronskogen blir vårt framtida seniorboende ;-)

Ikväll tog vi med oss en ledsen, sorgsen Lizette till Stadsparken på promenad. Baby, vår lilla kanin och min storasyster har gjort sitt. Hon är gammal och krasslig. Sånt ser ju inte jag så bra, men jag har märkt att hon inte längre vill busa. Hon fräser när jag kommer nära. Vi tror att hon har ont. Lizette sörjer och vi försöker trösta. Jag känner så väl att Lizette är ledsen. Mest ligger jag under hennes säng. För första gången idag, när matte kom hem från jobbet, visade jag inte överlycklig glädje, utan sprang fram och hälsade snabbt, sen in till Lizette igen. Jag känner att hon mår dåligt :-(

Ett litet litet vattenfall. Inte gillade jag att sitta här och posera. Men matte tyckte det var gulligt.

Vincent

Idag har vi hälsat på en hundfamilj utanför Flen. Lizette vill så gärna ha en kraftfull hund som hon kan jobba med. Så....det fick bli en pitbull. Båda föräldrarna bodde i samma familj. Goa, keliga, sociala hundar, som hälsade fint på oss. Mamman var lite mager. Ammade för stunden 8 livfulla, glada, svansviftande valpar. Pappan var lite rädd för valparna. Sprang undan när valpflockan anföll:-) Det såg lite roligt ut. Mamman hälsade och gick sen till sitt. Pappan höll sig hos oss och sina flockledare hela tiden. Ville vara med. Vincent, valpen som vi valde, umgicks vi med länge. Vi fick också umgås med mamman och pappan som var stabila, lugna fina hundar.

Så...Lizette fick sin valp som vi hämtar v.41. Det blir bra för henne och Jim.

Lördag igen

Här ligger jag nu. Har just kommit hem från djurmagasinet. Lizette och jag gick dit för att köpa min kulmat. Sen sist har priset gått upp från 199 till 230 kronor. Dyrt är det, men inget är för dyrt för mig, tycker matte. Av någon anledning försvinner strumpor i vår familj. Matte har undrat om det är tvättmaskinen som äter upp dom. Men jag råkade avslöja att det är jag som gräver fram dom ur tvättkorgen och leker lite med dom. Det har varit min hemlighet. Lite skamsen känner jag mig eftersom jag vet att jag inte får leka med strumpor.

Här ligger jag platt. En ganska lustig ställning tycker matte. Att fläka ut bakbenen sådär. Det är bland de sista månaderna jag ligger på det här golvet. Lizette flyttar ju till Norrtälje snart och vi har haft familjeråd här hemma. Alla är rörande överens, trots lite separationsångest, att jag bör stanna hos husse och matte. Trots allt så ser jag ju matte som min flockledare. Matte och husse har precis i dagarna köpt en nyproducerad bostadsrätt och flyttar ifrån vår stora 5rumsvåning till en underbar trea. Om cirka tre månader. Lägenheten ligger nästan lika centralt som denna men med Kronskogen som närmaste granne. Dom tänkte att det är bra för mig att ha en skog i närheten. Det är toppen med Eskilstuna, att det finns så fina området centralt. Och jag är glad att jag får följa med dit. Jag kommer att ha en 15 kvm stor balkong att kika ut ifrån. Med Kronskogen som utsikt. Jag som älskar att vara på balkongen och titta på allt som händer.
Och vår älskade Lizzy, mattes och husses minsta, som nu ger sig ut på egna äventyr, ska få en ny valp. Matte har lovat att bidra när rätta valpen infinner sig.

Vilya, Silas och Veronica hälsade på

Igår var det fullt ös härhemma. Vilya kom och hälsade på mig och vi busade. Vilya är verkligen en busig liten tjej. När matte och husse skulle gå och lägga sig hittade dom detta i sängen. Tänk vad en tvååring är påhittig :-)

Silas, sötaste pojken.


Vilyas utsträckta arm måste jag vara vaksam på. Hon fick inte en chans att få tag i mig igår....jag hann undan hela tiden. Ändå kunde jag inte låta bli att hämta "busar" (busar är gosedjur) och retas lite.....som jag sprang ifrån henne med :-)

Konstiga typer

Vad är nu detta? Ett monster? Husse kom hem kl 01 (detta var faktiskt i förra veckan) och väckte upp oss. En hel 10-litershink full av dessa monster hade han med sig. Dom var jääätttestora.

Matte och husse tog fram jättegrytan, fyllde den med vatten och en massa annat och väntade tills allt började koka. Här ligger dom i diskhon och väntar på att bli kokta. Hemskt, egentligen. Dom måste ju kokas levande. Men husse gjorde som man ska. En i taget med huvudet före i stormkokande lag.

Medan dom kokade monstren i flera timmar (det tog sin lilla stund att koka alla) så fick jag leka med två av dom. Leka och leka...jag vågade mig fram att försiktigt nosa, men mest satt jag på behörigt avstånd och tittade. Har aldrig sett något liknande.

Bortsprungen

Här sitter jag nu bland alla mysdjur. Jag känner mig trygg och hemma. Men vi har varit med om en riktigt hemsk upplevelse....jag, matte och Lizette. Vi skulle nämligen till Vilsta och plocka svamp. Pontus skjutsade oss. Allt var frid och fröjd. Matte, jag och Lizette kom fram och letade in oss i skogen. Lizette tyckte att det var lite jobbigt att ha mig kopplad i skogen, så hon släppte mig fri. En liten stund gick jag med matte och Lizette tills jag bestämde mig för att göra något annat. Jag sprang iväg. Sen kan jag inte berätta mer vad som hände, men matte och Lizette letade och letade. Dom ropade och visslade. Efter en liten stund kom en tjej som det stod Ledare på på tröjan. Matte sa att vår lilla hund hade sprungit bort. Ok, jag håller koll, sa hon och sprang vidare. Matte och Lizette letade och ropade, visslade och letade och ropade. Paniken började stegra sig. Herregud, skulle dom bli tvungna att komma hem med ett tomt koppel!

Efter en hel timme och stundande panik såg dom på håll någon springa mot dom, med en liten lurv i famnen. Det var tjejen med Ledartröjan. Helt slut, högröd i ansiktet och genomsvettig, kom hon bärandes på mig! Matte grät och kramade tjejen. Hon var för trött för att orka berätta var hon hittat mig. Hon bara pekade åt ett håll och sa att "han var ända där borta". Men hon hittade mig. Så imorgon sätter vi in dagens ros i tidningen.

Matte, jag och Lizette gick lättade tillbaka. Vi gick till sportcafet och fick vatten att dricka. Matte och Lizette plockade massor av fästingar från min päls.

Ingen svampletning blev det, utan plågsam, smått hysterisk Lukasletning!