Stadsparken

Stadsparken är väldigt vackert och fint. Stora blomarrangemang överallt, t o m ute i ån.

Det här blev lite mörkt, men det är väldigt vackert. Jag måste sitta fint, trots att det kryllar av änder som jag blir sugen på att jaga lite....

Vårt älskade stadshotell....nedbrunnet av någon sinnesförvirrad person. Som tur är har kommunen satsat på att täcka över ruinen med jättefin täckning. Vi har ju haft 350-årsjubileum och allt.

Där framme....två Cavalier King Charles...en vuxen och en valp. Jag vill dit....vill.....

Vår vackra kyrka med de två stora tornen....där borta har vi bott....snart flyttar vi för tredje gången på 8 år....men matte och husse säger att det är sista gången. Kronskogen blir vårt framtida seniorboende ;-)

Ikväll tog vi med oss en ledsen, sorgsen Lizette till Stadsparken på promenad. Baby, vår lilla kanin och min storasyster har gjort sitt. Hon är gammal och krasslig. Sånt ser ju inte jag så bra, men jag har märkt att hon inte längre vill busa. Hon fräser när jag kommer nära. Vi tror att hon har ont. Lizette sörjer och vi försöker trösta. Jag känner så väl att Lizette är ledsen. Mest ligger jag under hennes säng. För första gången idag, när matte kom hem från jobbet, visade jag inte överlycklig glädje, utan sprang fram och hälsade snabbt, sen in till Lizette igen. Jag känner att hon mår dåligt :-(

Ett litet litet vattenfall. Inte gillade jag att sitta här och posera. Men matte tyckte det var gulligt.

Vincent

Idag har vi hälsat på en hundfamilj utanför Flen. Lizette vill så gärna ha en kraftfull hund som hon kan jobba med. Så....det fick bli en pitbull. Båda föräldrarna bodde i samma familj. Goa, keliga, sociala hundar, som hälsade fint på oss. Mamman var lite mager. Ammade för stunden 8 livfulla, glada, svansviftande valpar. Pappan var lite rädd för valparna. Sprang undan när valpflockan anföll:-) Det såg lite roligt ut. Mamman hälsade och gick sen till sitt. Pappan höll sig hos oss och sina flockledare hela tiden. Ville vara med. Vincent, valpen som vi valde, umgicks vi med länge. Vi fick också umgås med mamman och pappan som var stabila, lugna fina hundar.

Så...Lizette fick sin valp som vi hämtar v.41. Det blir bra för henne och Jim.

Lördag igen

Här ligger jag nu. Har just kommit hem från djurmagasinet. Lizette och jag gick dit för att köpa min kulmat. Sen sist har priset gått upp från 199 till 230 kronor. Dyrt är det, men inget är för dyrt för mig, tycker matte. Av någon anledning försvinner strumpor i vår familj. Matte har undrat om det är tvättmaskinen som äter upp dom. Men jag råkade avslöja att det är jag som gräver fram dom ur tvättkorgen och leker lite med dom. Det har varit min hemlighet. Lite skamsen känner jag mig eftersom jag vet att jag inte får leka med strumpor.

Här ligger jag platt. En ganska lustig ställning tycker matte. Att fläka ut bakbenen sådär. Det är bland de sista månaderna jag ligger på det här golvet. Lizette flyttar ju till Norrtälje snart och vi har haft familjeråd här hemma. Alla är rörande överens, trots lite separationsångest, att jag bör stanna hos husse och matte. Trots allt så ser jag ju matte som min flockledare. Matte och husse har precis i dagarna köpt en nyproducerad bostadsrätt och flyttar ifrån vår stora 5rumsvåning till en underbar trea. Om cirka tre månader. Lägenheten ligger nästan lika centralt som denna men med Kronskogen som närmaste granne. Dom tänkte att det är bra för mig att ha en skog i närheten. Det är toppen med Eskilstuna, att det finns så fina området centralt. Och jag är glad att jag får följa med dit. Jag kommer att ha en 15 kvm stor balkong att kika ut ifrån. Med Kronskogen som utsikt. Jag som älskar att vara på balkongen och titta på allt som händer.
Och vår älskade Lizzy, mattes och husses minsta, som nu ger sig ut på egna äventyr, ska få en ny valp. Matte har lovat att bidra när rätta valpen infinner sig.

Vilya, Silas och Veronica hälsade på

Igår var det fullt ös härhemma. Vilya kom och hälsade på mig och vi busade. Vilya är verkligen en busig liten tjej. När matte och husse skulle gå och lägga sig hittade dom detta i sängen. Tänk vad en tvååring är påhittig :-)

Silas, sötaste pojken.


Vilyas utsträckta arm måste jag vara vaksam på. Hon fick inte en chans att få tag i mig igår....jag hann undan hela tiden. Ändå kunde jag inte låta bli att hämta "busar" (busar är gosedjur) och retas lite.....som jag sprang ifrån henne med :-)

Konstiga typer

Vad är nu detta? Ett monster? Husse kom hem kl 01 (detta var faktiskt i förra veckan) och väckte upp oss. En hel 10-litershink full av dessa monster hade han med sig. Dom var jääätttestora.

Matte och husse tog fram jättegrytan, fyllde den med vatten och en massa annat och väntade tills allt började koka. Här ligger dom i diskhon och väntar på att bli kokta. Hemskt, egentligen. Dom måste ju kokas levande. Men husse gjorde som man ska. En i taget med huvudet före i stormkokande lag.

Medan dom kokade monstren i flera timmar (det tog sin lilla stund att koka alla) så fick jag leka med två av dom. Leka och leka...jag vågade mig fram att försiktigt nosa, men mest satt jag på behörigt avstånd och tittade. Har aldrig sett något liknande.

Bortsprungen

Här sitter jag nu bland alla mysdjur. Jag känner mig trygg och hemma. Men vi har varit med om en riktigt hemsk upplevelse....jag, matte och Lizette. Vi skulle nämligen till Vilsta och plocka svamp. Pontus skjutsade oss. Allt var frid och fröjd. Matte, jag och Lizette kom fram och letade in oss i skogen. Lizette tyckte att det var lite jobbigt att ha mig kopplad i skogen, så hon släppte mig fri. En liten stund gick jag med matte och Lizette tills jag bestämde mig för att göra något annat. Jag sprang iväg. Sen kan jag inte berätta mer vad som hände, men matte och Lizette letade och letade. Dom ropade och visslade. Efter en liten stund kom en tjej som det stod Ledare på på tröjan. Matte sa att vår lilla hund hade sprungit bort. Ok, jag håller koll, sa hon och sprang vidare. Matte och Lizette letade och ropade, visslade och letade och ropade. Paniken började stegra sig. Herregud, skulle dom bli tvungna att komma hem med ett tomt koppel!

Efter en hel timme och stundande panik såg dom på håll någon springa mot dom, med en liten lurv i famnen. Det var tjejen med Ledartröjan. Helt slut, högröd i ansiktet och genomsvettig, kom hon bärandes på mig! Matte grät och kramade tjejen. Hon var för trött för att orka berätta var hon hittat mig. Hon bara pekade åt ett håll och sa att "han var ända där borta". Men hon hittade mig. Så imorgon sätter vi in dagens ros i tidningen.

Matte, jag och Lizette gick lättade tillbaka. Vi gick till sportcafet och fick vatten att dricka. Matte och Lizette plockade massor av fästingar från min päls.

Ingen svampletning blev det, utan plågsam, smått hysterisk Lukasletning!

Orustbilder

Äntligen är vi på väg. Jag sitter gärna i mattes knä och skymmer sikten för henne. JAG vill nämligen se vart vi är på väg och hur långt vi kommit.

Husse! Är det långt kvar...??

Så fort vi kommer fram lägger jag mig vid fönstret. Vill verkligen inte missa något som händer därute. Detta är min absoluta favoritplats. Om du Ludde vandrar omkring på nätterna kan jag lova att jag också gör det. Ligger jag inte i min bädd på golvet hos husse och matte så trampar jag omkring. Ofta när dom vaknar ligger jag här och tittar ut.

.

På morgonen vill jag gärna helst se ut genom alla fönster åt alla håll. Det kan nämligen komma hundar....det går ofta hundar...och jag vill se dom....Helst vill jag visa min svans, det enda stöddiga jag har att stoltsera med. Samtidigt som jag vet att .... när en hund närmar sig mig, så är den av någon anledning alltid mig överlägsen.

Ser du spindeln? En jättespindel vars nät började på hustaket och trådade sig ner i en av våra rodedendron (hur det nu stavas). Den var enorm och jätteäcklig tyckte matte....

jag hittade en pinne vid björken :-) Tjoade och svansade gjorde jag runt matte...men hon bara stirrade på spindeln...

Här är en av mina favoritpromenader. En liten stig som leder liksom ingenstans. Jag springer och flyger fram och ääääälskar det....

Och vet du...i det mest konstiga snår växer björnbär. Överallt. Vilda goda underbara björnbär. För att inte tala om alla vilda hallon, och svamp, och blåbär. Det har fullkomligt exploderat.

Här är bron som våra kära grannar byggt åt oss över diket ut till den där stigen som inte leder någonstans. I vårt naturreservat slingrar sig stigarna. Har man tur så hittar man den rätta stigen till havet.....Men dit gick vi inte den här helgen...

Träden som grannarna huggit ner åt oss ligger här i en fin hög. Redo att huggas till ved. Husse har huggit så mycket ved att vedboden är full. Så dessa får vänta till nästa år. Men jag tycker att det luktar gott här och springar gärna hit och sniffar...

Bonden har hässjat all hö ... jippie....min lilla åkerplätt är fri att springa på igen. Alldeles i vår tomtgräns.
Ser du kossorna långt i bakgrunden? matte håller oss undan eftersom jag inte kan låta bli att krypa innanför stängslet och fösa dom om vi kommer för nära. Dom är vana att fösas av en hund så det är inga problem för mig. Återigen undrar matte vilken av hundraserna jag har i mig som har den egenskapen?

Ett av träden som huggits ner. En fin kubbe har sparats. Husse funderar på om vi kan göra något av den? Vad skulle det vara i så fall? Ett bord? kanske...

...det kanske skulle bli för snett....men vad?


Husse och matte har planterat 110 ligusterplanter. Av någon anledningen växer de väldigt ojämnt. En del av buskarna har blivit jättebuskiga och stora, medan andra är lite mer återhållsamma, trots att de klipptes ner till samma storlek då de sattes. Vad beror sånt på?
Förresten ... har ni sett vår gräsmatta som jag berättade om tidigare? Visst är det otroligt att den kommit upp av sig själv. Inte ett frö har vi sått....ändå så tät och fin. Tomten som stått obebyggd sedan 1972 var helt gräslig när vi köpte den. Högt sly och midjehögt vass + en massa annat elände, så matte vågade inte gå ut på tomten. Sen var det en blöt lervälling i ett par år. Byggarna drog dräneringsrör nästan överallt under mark eftersom det var så blött. Att det skulle bli så här kunde vi inte drömma om. Vi bor trots allt 40 mil härifrån och har inte all tid i världen att hålla på med en stor tomt.
Här vaktar jag rodedendronbuskar. Matte och husse älskar sina buskar. Tycker det är så roligt att se dom växa. Tyvärr är vi sällan här när de blommar....
Lillstugans blomlådor har klarat sig. De vita pelargonerna är på väg att slå ut igen. Vi kommer nog inte att uppleva det.....tror vi....om vi inte åker ner inom en snar framtid igen.

Stefan och hans dotter Lina tittade förbi när husse solade och matte lagade mat. Fiffi var på jobbet.


Vår krukor hade också klarat sig. Dock var dörrmattan dyngsur av allt regn. Tack alla goa grannar som sett efter våra växter.....eller är det regnet som hållit dom levande...?

En sista bild innan vi åker hem. Ni ser att vedboden är full. Till vintern är det mysigt att ha egen ved att elda i braskaminen och mysa i vintermörkret.....