Och sov och sov. Det var sköööönt.
Lördag : Packa, packa in i bilen. Lizette och Vincent skulle flyttas till Rimbo. Jag satt som ett frågetecken och undrade vad som höll på att hända. Varför denna aktivitet? Det var ju lördag. Då brukar vi sova länge och mysa och inte göra mycket väsen av oss.
In med familjen i bilen och iväg. Framme i Rimbo packades bilen ur med hjälp av Jim och hans morfar. KUL att träffa Jim. Jag tycker så mycket om honom (Lizettes pojkvän). Sen fikades det och pratades i ett par timmar. Sen kramades och pussades det ett tag. Sen åkte vi hem. Pajen matte gjorde på fredagskvällen smakade underbart.
Söndag: En familj kom och köpte diskmaskinen. Husse sa plötsligt att fick lust att tömma förråden. For iväg och hyrde en lastbil. Hämtade Pontus. Började rensa. Klockan var 11.30 och soptippen stänger kl 14. Matte, husse och Pontus slog säkert rekord i att plocka ur två smockfulla förråd med "skräp". Sånt där som man släpar på år efter år utan att veta varför. Matte passade på att kasta med alla mattor, några gamla bord och annat som vi inte behöver mer. När lastbilen var till bredden och höjden full körde dom iväg. Lämnade mig som ett frågetecken igen. Jag fattade absolut inte vad de höll på med.
Matte berättade att dom kom fram till soptippen kl 13.45, en kvart innan stängning med en fullastad lastbil. Allt, precis allt slängdes. Men....plötsligt upptäckte matte något vitt på golvet i lastbilen. Mannen från soptippen som hjälpte oss höll just på att trampa på den. Stopp! ropade matte och klev in och räddade gipsfoten som hon så länge undrat vart den tagit vägen. Foten Pontus gjorde ett avtryck av 1992 på dagis. Den var hel! Nu är Pontus fot och Lizettes hand kompletta.
Oj! Du är väldigt söt när du sover! Förstår att det händer många konstiga saker när det är flyttdags. Husse och matte ska aldrig flytta mer säger dom. Husse kan inte slänga saker och har flera bodar och halva huset fullt med "bra att ha-saker", och dessutom är det hans morfarsfar som byggde huset 1905. Matte trivs (trots allt) och vill inte bo någon annan stans, så här blir vi nog kvar. Kramis!
SvaraRadera